Rest in Peace – När värdighet blir ett sista uttryck av omsorg

När Victoria Wickman först kom i kontakt med arbetet kring den sista tiden efter livet såg hon något som berörde henne djupt. Trots ett stort engagemang i branschen präglades omhändertagandet av avlidna ofta av rutiner som var mekaniska och saknade den omsorg som människor förtjänar, både i respekt för den som gått bort och för dem som blir kvar.

Med en bakgrund som statsvetare och många år inom offentlig sektor utbildade sig Victoria till begravningsentreprenör. Under sin praktik blev det tydligt för henne hur mycket en värdig presentation av kroppen betyder för anhöriga. Hon beskriver det själv så enkelt och mänskligt:

”Jag vill inte att mina anhöriga ska se mig i ett ovärdigt skick, och jag vill inte lämna dem med den bilden.”

Det blev startpunkten för Rest in Peace, ett företag som idag är ett av få i Sverige som erbjuder avancerad post mortem-kosmetik och rekonstruktion. Genom att återställa skador och ge kroppen ett så värdigt utseende som möjligt skapar Victoria möjligheten för anhöriga att ta farväl på ett sätt som känns tryggt, respektfullt och läkande.

En omsorg bortom det synliga

För Victoria handlar arbetet inte bara om teknik och kosmetik, det handlar om människors sista intryck av någon de älskat. I de fall där skador försvårar ett avsked kan hennes insats vara avgörande för om anhöriga vågar och orkar ta ett personligt avsked av den avlidna, något som kan vara avgörande i sorgebearbetningen.

Hon har sett hur uteblivna farväl fördjupar sorgen, och hur ett värdigt omhändertagande kan ge tröst när allt annat är tungt. Därför bär Victoria ett tydligt motto:

“Alla som vill ska kunna ta ett värdigt farväl. Alla förtjänar ett värdigt avslut.”

Ett arbete grundat i respekt

Rest in Peace bygger på en värdegrund där omtanke, kvalitet och diskretion genomsyrar varje moment. Allt arbete utförs personligen av Victoria, med största respekt för den avlidne och med hörsamhet för de anhöriga som lämnar över kroppen i hennes förtroende.

I en bransch där kroppslig omsorg efter döden ofta hamnar i skymundan har Victoria skapat en väg som sätter människan i centrum, även när livet tagit slut.

‍

Relaterade artiklar

Sorg som får ta plats

När Frida Hård förlorade sin man och blev ensam med deras ettårige son, rämnade världen. Det var inte bara en kärlek hon miste, det var en kärnfamilj, en framtidsbild, en identitet.

"Det var som att marken försvann under mig. Och mitt i det i det allra sköraste så insåg jag hur svårt många har att möta sorg. Hur lite plats den får ta i vårt samhälle. Hur tyst det blir", säger Frida."

Hon började lägga märke till det som saknades. Inte bara stöd, utan en plats för sorgen. Redskap. Närvaro.

"Många av oss har aldrig fått lära oss hur man hanterar eller möter sorg. Varken i skolan, i arbetslivet eller i vardagen. Det är nästan märkligt. För alla har eller/och kommer att möta sorg. Ändå talar vi så lite om den."

Sorgen blev inte bara en livsomvälvande erfarenhet, den blev en drivkraft. Frida ville förändra något. Göra plats för samtalen som uteblev. För känslorna som inte fick uttryck. För de tysta rummen där människor bär på det svåra, helt ensamma.

Hon började sätta ord på återkommande teman i sorgen, teman som sällan nämns i ytliga samtal: rädslan, ilskan, identitetsförlusten.

"Jag var inte bara ledsen. Jag var arg. Jag var vilsen. Jag kände inte igen mig själv. Och sorgen kom med så många rädslor jag var tvungen att möta: Hur skulle jag klara mig ekonomiskt? Räckte jag till som mamma? Skulle jag någonsin känna mig lycklig igen?"

Sorgstöd: en plats där sorgen får andas

För sex år sedan startade Frida Sorgstöd, en verksamhet där hon idag erbjuder sorgcirklar, föreläsningar, skrivövningar och samtal, för både privatpersoner och företag.

"Att få känna igen sig i andras berättelser kan vara så läkande. Ibland har vi svårt att hitta våra egna ord i sorgen. Men när någon annan säger något vi känner igen oss i eller som vi känner helt annorlunda inför kan det hjälpa oss att hitta vårt språk, våra ord. Och vår nya riktning."

Frida fortsätter: "Jag vill vara den röst jag själv saknade, en som säger att det är okej att känna precis som det känns och att alla reaktioner får finnas. Att sorgen inte behöver döljas eller tystas ner, utan får ta plats i sin egen takt. Jag vill vara en trygg hand att hålla i sorg."

‍

Anna Christoffersson om musikens roll i personliga avsked

När någon går bort uppstår ofta en föreställning om att en begravning måste följa fasta ramar. Men avskedet kan få vara lika unikt som livet som personen lämnar bakom sig. Det finns ett stort utrymme att forma ceremonier som speglar människan, relationerna och allt det som bärs med vidare.

‍

I dag söker allt fler familjer avsked som känns nära och meningsfulla stunder där tonen, orden och platsen tillsammans skapar ett minne att vila i. I den processen har musiken blivit en central följeslagare. Den uttrycker det som kan vara svårt att säga, men lätt att känna.

"Jag tänker ibland på begravningar som en sorts hyllningskonsert," säger artisten och officianten Anna Christoffersson och fortsätter; "Människors liv är värda att lyfta fram. När vi gör något vackert tillsammans blir det en gåva till dem som är kvar."

Musiken – en gemensam plats att mötas i

Musik kan bära minnen från ett helt liv. Den bjuder in närvaro i en stund som ofta rymmer både saknad och stillhet, och den förenar människor med olika erfarenheter och känslor.

Det är också något som många anhöriga vittnar om. En person som anlitade Anna uttryckte det så här:

“Erfarenhet från en begravning: Anna och hennes medmusikanter visade ett otroligt bra musicerande. Jag vet att alla är omtalade musiker med digra CV’n men vill i alla fall säga att detta var bland det finaste jag upplevt vid ett sådant tillfälle. Fantastisk sång, härligt pianospel, vilken fantastisk ton i trumpeten.. allt så subtilt och vackert, kunde inte bli bättre till vår kära väns begravning.” Kund om Anna på Trustpilot

För många blir musiken en bro mellan tystnaden och det som behöver sägas, mellan sorgen och allt det som levt vidare i hjärtat. Musiken skapar rörelse i avskedet, en riktning och en trygghet att vila

Från Grammisnomineringar till ceremoniellt arbete

Anna har levt med musik genom hela sitt yrkesliv och är flerfaldigt Grammisnominerad inom jazz. När hon utbildade sig till begravningsofficiant fick hennes konstnärskap en ny dimension: att skapa upplevelser som ger stöd, värme och mening i en av livets mest sårbara stunder.

"Jag har alltid skapat helheter, både konserter, event, ceremonier. I det här arbetet blir musiken ett verktyg som gör verklig skillnad för människor."

I mötet med familjer använder hon både sin röst och sin känsla för att forma sammanhang. Ibland leder hon hela ceremonin, ibland bidrar hon enbart med musiken. Formen anpassas alltid efter personen som gått bort och efter dem som samlas för att minnas.

Avsked som känns personliga och sammanhållna

Ett personligt avsked handlar om mer än musik. Det handlar om hur hela stunden får ta form rytmen, pauserna, berättelserna och närvaron.

Oavsett hur ceremonin byggs upp är målet detsamma: att skapa en trygg plats där människor får vara tillsammans, utan krav, med utrymme för både tårar och tacksamhet.

När en ceremoni är genomtänkt och formad efter människorna som deltar kan den ge stöd långt efteråt. När avskedet blir personligt blir det ofta ett minne att hålla fast vid, där musiken hjälper till att bära både sorgen och allt det som får leva vidare.

‍