Det är naturligt att känna sig osäker inför att möta någon som är nära döden. Döden väcker starka känslor, men det finns inget rätt eller fel sätt att prata om det. Att våga visa omtanke och lyssna kan göra stor skillnad. Var ärlig med dina känslor, det är okej att inte ha alla svar.
Ta vara på tiden tillsammans.
Fråga hur personen mår. Undvik att säga att du vet hur de känner, men uttryck gärna att du tycker om eller älskar personen och att du kommer att sakna dem.
Fokusera på fina minnen. Att diskutera er gemensamma historia och vad ni har betytt för varandra kan också vara en fin tröst för er båda.
Det är också okej att bara vara tyst tillsammans om det känns rätt, eller hitta på saker som tar fokus ifrån att personen ska dö.
Gör det bästa av tiden som återstår och hjälp den döende att känna sig levande och uppskattad.
Många som närmar sig döden beskriver att de saknar sin vardag och att göra de vanliga sakerna de brukat göra.
Många upplever en känsla av lättnad när de börjar prata öppet om döden. Det kan särskilt vara en lättnad för den som är sjuk, som slipper hålla upp en fasad för att skydda sina närstående. Att kunna vara ärlig om sina känslor och tankar kan vara befriande.
Det kan också vara till stor hjälp för den som är sjuk att få vara med och diskutera praktiska frågor som rör de närståendes liv efteråt.
Att prata om begravning, kvarlåtenskap och andra praktiska frågor kan både för den sjuke och de närstående vara ett sätt att få klarhet och förbereda sig. Detta öppnar upp för en mer ärlig och stödjande dialog, där alla inblandade kan känna sig mer förberedda och mindre stressade
Det kan vara en tuff balansgång att ge omsorg till den som är sjuk samtidigt som du tar hand om digsjälv och din egen sorg.
Att vårda dig själv är också ett sätt att stödja den sjuke, eftersom de ofta oroar sig för hur deras närstående kommer att klara allt efter deras bortgång.
För ytterligare stöd och resurser, se gärna följande länkar