
What does a life coach do & how can they help you? How is a life coach different from a psychologist, and who should you seek help from? These concepts are ironed out.
Life Coach: Focuses on helping individuals improve their overall life. They work on identifying barriers and creating strategies for personal growth.
Personal Coach: Specializes in specific areas such as career, leadership or health. They are more targeted, help to achieve tangible results in a specific area.
Life Coach: Focuses on the present and the future, helps to set and achieve goals. They are not trained to deal with mental illnesses.
Psychologist (especially CBT psychologist): Trained in understanding and treating mental illnesses. Uses scientific methods such as CBT to treat anxiety, depression and other mental health problems.
A life coach works to support and guide individuals in their personal and professional development. Among other things, they help to:
It is important to point out that a life coach is not a substitute for professional psychological help in case of mental health problems, but a psychologist is required.
summarily - while a life coach helps individuals navigate and achieve their life goals, a psychologist offers professional treatment for mental health problems.
Choosing between a life coach and a psychologist depends on your specific needs. Life coaching is more focused on personal development and goal setting, while psychological help is suitable for dealing with mental and emotional problems.
A life coach can be a valuable resource for improving your self-esteem and confidence by:
By working with a life coach, you can develop a stronger self-esteem and self-confidence which is usually crucial for personal and professional success. If you want to get in touch with a psychologist, you can book directly via Mindler here.

När Frida Hård förlorade sin man och blev ensam med deras ettårige son, rämnade världen. Det var inte bara en kärlek hon miste, det var en kärnfamilj, en framtidsbild, en identitet.
"Det var som att marken försvann under mig. Och mitt i det i det allra sköraste så insåg jag hur svårt många har att möta sorg. Hur lite plats den får ta i vårt samhälle. Hur tyst det blir", säger Frida."
Hon började lägga märke till det som saknades. Inte bara stöd, utan en plats för sorgen. Redskap. Närvaro.
"Många av oss har aldrig fått lära oss hur man hanterar eller möter sorg. Varken i skolan, i arbetslivet eller i vardagen. Det är nästan märkligt. För alla har eller/och kommer att möta sorg. Ändå talar vi så lite om den."
Sorgen blev inte bara en livsomvälvande erfarenhet, den blev en drivkraft. Frida ville förändra något. Göra plats för samtalen som uteblev. För känslorna som inte fick uttryck. För de tysta rummen där människor bär på det svåra, helt ensamma.
Hon började sätta ord på återkommande teman i sorgen, teman som sällan nämns i ytliga samtal: rädslan, ilskan, identitetsförlusten.
"Jag var inte bara ledsen. Jag var arg. Jag var vilsen. Jag kände inte igen mig själv. Och sorgen kom med så många rädslor jag var tvungen att möta: Hur skulle jag klara mig ekonomiskt? Räckte jag till som mamma? Skulle jag någonsin känna mig lycklig igen?"
För sex år sedan startade Frida Sorgstöd, en verksamhet där hon idag erbjuder sorgcirklar, föreläsningar, skrivövningar och samtal, för både privatpersoner och företag.
"Att få känna igen sig i andras berättelser kan vara så läkande. Ibland har vi svårt att hitta våra egna ord i sorgen. Men när någon annan säger något vi känner igen oss i eller som vi känner helt annorlunda inför kan det hjälpa oss att hitta vårt språk, våra ord. Och vår nya riktning."
Frida fortsätter: "Jag vill vara den röst jag själv saknade, en som säger att det är okej att känna precis som det känns och att alla reaktioner får finnas. Att sorgen inte behöver döljas eller tystas ner, utan får ta plats i sin egen takt. Jag vill vara en trygg hand att hålla i sorg."

När någon går bort uppstår ofta en föreställning om att en begravning måste följa fasta ramar. Men avskedet kan få vara lika unikt som livet som personen lämnar bakom sig. Det finns ett stort utrymme att forma ceremonier som speglar människan, relationerna och allt det som bärs med vidare.
I dag söker allt fler familjer avsked som känns nära och meningsfulla stunder där tonen, orden och platsen tillsammans skapar ett minne att vila i. I den processen har musiken blivit en central följeslagare. Den uttrycker det som kan vara svårt att säga, men lätt att känna.
"Jag tänker ibland på begravningar som en sorts hyllningskonsert," säger artisten och officianten Anna Christoffersson och fortsätter; "Människors liv är värda att lyfta fram. När vi gör något vackert tillsammans blir det en gåva till dem som är kvar."
Musik kan bära minnen från ett helt liv. Den bjuder in närvaro i en stund som ofta rymmer både saknad och stillhet, och den förenar människor med olika erfarenheter och känslor.
Det är också något som många anhöriga vittnar om. En person som anlitade Anna uttryckte det så här:
“Erfarenhet från en begravning: Anna och hennes medmusikanter visade ett otroligt bra musicerande. Jag vet att alla är omtalade musiker med digra CV’n men vill i alla fall säga att detta var bland det finaste jag upplevt vid ett sådant tillfälle. Fantastisk sång, härligt pianospel, vilken fantastisk ton i trumpeten.. allt så subtilt och vackert, kunde inte bli bättre till vår kära väns begravning.” Kund om Anna på Trustpilot
För många blir musiken en bro mellan tystnaden och det som behöver sägas, mellan sorgen och allt det som levt vidare i hjärtat. Musiken skapar rörelse i avskedet, en riktning och en trygghet att vila
Anna har levt med musik genom hela sitt yrkesliv och är flerfaldigt Grammisnominerad inom jazz. När hon utbildade sig till begravningsofficiant fick hennes konstnärskap en ny dimension: att skapa upplevelser som ger stöd, värme och mening i en av livets mest sårbara stunder.
"Jag har alltid skapat helheter, både konserter, event, ceremonier. I det här arbetet blir musiken ett verktyg som gör verklig skillnad för människor."
I mötet med familjer använder hon både sin röst och sin känsla för att forma sammanhang. Ibland leder hon hela ceremonin, ibland bidrar hon enbart med musiken. Formen anpassas alltid efter personen som gått bort och efter dem som samlas för att minnas.
Ett personligt avsked handlar om mer än musik. Det handlar om hur hela stunden får ta form rytmen, pauserna, berättelserna och närvaron.
Oavsett hur ceremonin byggs upp är målet detsamma: att skapa en trygg plats där människor får vara tillsammans, utan krav, med utrymme för både tårar och tacksamhet.
När en ceremoni är genomtänkt och formad efter människorna som deltar kan den ge stöd långt efteråt. När avskedet blir personligt blir det ofta ett minne att hålla fast vid, där musiken hjälper till att bära både sorgen och allt det som får leva vidare.

När Victoria Wickman först kom i kontakt med arbetet kring den sista tiden efter livet såg hon något som berörde henne djupt. Trots ett stort engagemang i branschen präglades omhändertagandet av avlidna ofta av rutiner som var mekaniska och saknade den omsorg som människor förtjänar, både i respekt för den som gått bort och för dem som blir kvar.
Med en bakgrund som statsvetare och många år inom offentlig sektor utbildade sig Victoria till begravningsentreprenör. Under sin praktik blev det tydligt för henne hur mycket en värdig presentation av kroppen betyder för anhöriga. Hon beskriver det själv så enkelt och mänskligt:
”Jag vill inte att mina anhöriga ska se mig i ett ovärdigt skick, och jag vill inte lämna dem med den bilden.”
Det blev startpunkten för Rest in Peace, ett företag som idag är ett av få i Sverige som erbjuder avancerad post mortem-kosmetik och rekonstruktion. Genom att återställa skador och ge kroppen ett så värdigt utseende som möjligt skapar Victoria möjligheten för anhöriga att ta farväl på ett sätt som känns tryggt, respektfullt och läkande.
För Victoria handlar arbetet inte bara om teknik och kosmetik, det handlar om människors sista intryck av någon de älskat. I de fall där skador försvårar ett avsked kan hennes insats vara avgörande för om anhöriga vågar och orkar ta ett personligt avsked av den avlidna, något som kan vara avgörande i sorgebearbetningen.
Hon har sett hur uteblivna farväl fördjupar sorgen, och hur ett värdigt omhändertagande kan ge tröst när allt annat är tungt. Därför bär Victoria ett tydligt motto:
“Alla som vill ska kunna ta ett värdigt farväl. Alla förtjänar ett värdigt avslut.”
Rest in Peace bygger på en värdegrund där omtanke, kvalitet och diskretion genomsyrar varje moment. Allt arbete utförs personligen av Victoria, med största respekt för den avlidne och med hörsamhet för de anhöriga som lämnar över kroppen i hennes förtroende.
I en bransch där kroppslig omsorg efter döden ofta hamnar i skymundan har Victoria skapat en väg som sätter människan i centrum, även när livet tagit slut.

De flesta av oss upplever sorg någon gång under livets gång. Sorg är en känslomässig reaktion på förlust eller stor förändring. Vi sörjer därför att vi tar in förlusten vi lidit och försöker förstå och anpassa oss till en ny livssituation. Sorgen hjälper oss med detta men fungerar även som en signal till omvärlden om att vi behöver tröst och stöd.
En sorgereaktion kan utlösas som svar på olika typer av förluster, till exempel:
Att sörja är ofta en mer omfattande upplevelse än att bara vara ledsen. Sorgen visar sig på olika sätt för olika människor och kan inkludera en rad känslor som ledsenhet, ilska, skuld, skam, förvirring och tomhet. Sorg kan också innehålla motstridiga tankar och känslor, till exempel är det inte ovanligt att både känna ledsenhet och lättnad när någon som lidit av en svår sjukdom går bort. Hur sorgen känns är individuellt, och det är viktigt att komma ihåg att det inte finns något “rätt” sätt att sörja på.
Att befinna sig i en ny livssituation kan vara oerhört påfrestande, samtidigt som världen omkring lever på som vanligt. Glappet kan här bli oerhört stort. Det är inte ovanligt att i sorgen uppleva en blandning av fysiska, känslomässiga, tankemässiga och beteendemässiga reaktioner, till exempel:
Det kan vara mycket krävande att ta in smärtan av en stor förlust. Ibland används därför uttrycket sorgearbete, som står för den stora ansträngning det är att ta in förlusten och det arbete som krävs för att komma vidare. Ny forskning visar att det inte finns något bestämt sätt att bearbeta sorgen på. För en person kan det behövas tid själv med sitt intresse, medan det för en annan kan behövas samtal med vänner. Man behöver helt enkelt närma sig sorgen på sitt egna sätt. Det viktiga är att hitta det som hjälper en själv att ta sig vidare från förlusten.
Tidigare pratade man mer om sorgens olika faser, till exempel chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen. Att det finns olika faser är inte helt osant, men modern forskning har en mer flexibel syn på sorg i den bemärkelse att den inte alltid följer bestämda stadier. Det är vanligt att först uppleva ett chocktillstånd när man möter en livsomvälvande händelse. Chocken fungerar lite som en broms och hjälper oss att ta in smärtan lite i taget. Vissa kan känna det som att man befinner sig i en mardröm man hoppas kunna vakna ifrån. Andra tar in informationen snabbt och hamnar i en smärtsam och nästintill outhärdlig upplevelse ganska direkt. Med tiden kan man integrera händelsen i sitt liv. Det betyder inte att smärtan försvunnit, men att man nått en form av emotionell acceptans och kan börja röra sig framåt i livet.
Istället för olika faser kan vi tala om olika bubblor. Man kan röra sig mellan en sorgebubbla och en bubbla där livet känns som vanligt. När man är i sorgebubblan finns bara sorgen och verkligheten känns overklig. Att befinna sig i den andra bubblan kan både kännas förvirrande och skapa dåligt samvete. Då är det viktigt att veta att det är helt normalt att hoppa mellan bubblorna, även om det känns svårt. Hur stor del av tiden man befinner dig i de olika bubblorna kommer att förändras under sorgeprocessen.
En sorgeprocess pågår olika lång tid för olika individer och vid olika förluster. För vissa människor kan sorgen vara intensiv och pågå i månader eller till och med flera år. Andra kan nå acceptans och lättnad relativt snabbt. Det är också normalt att sorgen återkommer fastän man upplever att man sörjt klart.
Från ett psykologiskt perspektiv är det bra att tillåta sig själv att känna sin sorg och uttrycka de tankar och känslor som uppstår. Detta kan man göra genom att skriva ner sina känslor, och hitta meningsfulla sätt att minnas det som gått förlorat. Det är samtidigt viktigt att ta hand om sin fysiska och emotionella hälsa, att upprätthålla rutiner och att vara tålmodig och medkännande med sig själv.
Detta kan du som upplever sorg göra:
I sorg kan även många andra besvär inrymmas. Personer som sörjer upplever ofta symtom på depression och ångest under delar av sorgeprocessen. Är dessa symtom en uppkomst av sorgen behövs ingen enskild depressions- eller ångestbehandling, eftersom symtomen bedöms avta när sorgen bearbetats. I de fall depression och ångest varit närvarande även innan en förlust så kan sorgen förstärka dessa symtom. Det kan då vara en god idé att samtala med en psykolog om du behöver en mer omfattande insats, med behandling för depression och ångest specifikt. Vissa förluster kan lämna djupa sår. I de fall förlusten innefattar en traumatisk händelse, till exempel en olycka kan man utveckla PTSD-symptom, dessa fall kan man behöva PTSD-behandling.
Sorgen är vanligtvis självläkande och det är inte alltid att en teurapeutisk kontakt behövs. I de fall sorgen är långdragen, komplex eller påverkar avgörande delar av ditt liv, eller leder till depression eller ångesttillstånd, är det däremot viktigt att söka professionellt stöd. Mindlers psykologer kan hjälpa dig med detta.

För Katarina Blix Lundqvist är det allra finaste med sitt arbete att få möta människor mitt i livet, och mitt i sorgen. Som officiant och sångerska leder hon begravningar med både värme och närvaro, och beskriver det som en av de roligaste och mest meningsfulla delarna i sitt liv.
“Jag är nyfiken på människors livsberättelser. Det är stimulerande att få skapa en fin stund tillsammans med de närstående, där vi hedrar livet på riktigt.”
Katarinas intresse för döden och samtalet om döendet har funnits länge, men det var under 2017 som det blev personligt på djupet. På kort tid förändrades allt med både separation och dödsfall, och hon hamnade själv i en stor sorg.
“Jag gick då en kurs i sorgbearbetning via Svenska Institutet för Sorgbearbetning. Det blev en viktig vändpunkt. Sen gick jag vidareutbildningar, både för min egen skull och för att kunna finnas för andra.”
Sedan dess har Katarina ägnat sig åt att skapa utrymme för samtal om det som ofta är svårt att sätta ord på. Hon vill bidra till att göra döden mindre tabubelagd och sorgen mer synlig. Ett av sätten hon gör det på är genom Dödsnack, trygga rum där människor får samlas för att prata om döden, livet, rädslor, mening och förlust.
Som ett led i sitt engagemang har Katarina också utbildat sig till certifierad Death Doula och End-of-Life-Planner. I den rollen stöttar hon människor som befinner sig i livets slutskede och deras närstående, genom samtal, förberedelser och närvaro. Ibland handlar det om att planera inför döden i förväg, ibland om att finnas där när slutet närmar sig. Oavsett situation är hennes fokus att bidra med lugn, struktur och mänsklig värme. Utbildningen genomfördes hos Going with Grace i Los Angeles, under ledning av Alua Arthur.
För Katarina handlar arbetet som officiant inte bara om ord. Det är lika mycket närvaro, tystnad, musik, och att våga stå kvar i det som skaver. Hon sjunger ofta själv under ceremonierna, och använder rösten som ett sätt att skapa närhet och känsla.
Katarina brukar använda ordet “omfamna” om arbetet som det innefattar inför en ceremoni, placeringen och känslan i rummet under ceremonin. “Det handlar om att hålla en varm och trygg ram där människor får känna, minnas och ta avsked på sitt sätt.”

Dödsångest utgörs av en stark rädsla inför egen eller annans död och konsekvenserna av detta. Vad som utgör den grundläggande rädslan kan variera från person till person. För vissa kan det vara sorgen över att förlora någon, för andra kan ovissheten om vad som händer efter döden trigga oron.
Om du själv eller någon i ditt liv är allvarligt sjuk är det en naturlig reaktion att tänka på döden och dess konsekvenser. Att vara rädd för döden är därför ingen psykiatrisk diagnos utan en normal reaktion på insikten om att livet är ändligt. Men om dina tankar om döden tar så stor plats att de begränsar ditt vardagliga liv, såsom i arbetet eller i dina relationer, utgör de ett problem. Då kan det vara klokt att antingen undersöka vad denna rädsla och dessa tankar beror på, eller försöka ersätta dem med andra, mer hjälpsamma, tankar och beteenden.
Det är heller inte ovanligt att dödsångest förekommer i kombination med annan psykisk ohälsa såsom depression, generaliserat ångestsyndrom (GAD), hälsoångest, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) eller stressrelaterad psykisk ohälsa. För detta kan man behöva psykologisk behandling.
Eftersom dödsångest i sig själv inte utgör någon diagnos, finns det heller inte någon symtomlista. Här ges dock några exempel på reaktioner som är vanliga vid dödsångest:
Döden är i sin essens svårbegriplig och abstrakt, och samtidigt något som vi med säkerhet vet kommer att drabba oss. Därför är det inte alls konstigt att vi människor då och då kommer i kontakt med starka känslor när vi tänker på livets slut. Funktionen med dödsångest kan vara flerbottnad.
Ur ett evolutionärt perspektiv är denna rädsla essentiell för vår överlevnad. Den gör att vi undviker faror som annars skulle kunna leda till vår död, till exempel att vi är uppmärksamma i trafiken. Andra personliga faktorer kan vara att man varit med om en smärtsam bortgång eller en egen nära-döden-upplevelse. Hur man ser på döden i sin närmaste familj, samt i den kulturella och religiösa kontext man lever i, sätter också prägel på hur man uppfattar döden. Om man ser döden som något farligt, hemligt eller plågsamt är det inte konstigt att utveckla ångest. På samma sätt kan en uppfattning om döden som till exempel möjlighet till ett annat liv, vara en skyddande faktor för utveckling av dödsångest.
Här följer några råd kring hur du kan hantera din dödsångest.
Obehagliga tankar om döden något som de flesta upplever då och då. Det går inte att bota dödsångest, eftersom det inte är någon sjukdom. Men om du lider så pass mycket att det påverkar dig i din vardag eller samtidigt lider av annan psykisk ohälsa kan det vara aktuellt att söka hjälp.
Vill du komma i kontakt med en psykolog som arbetar med dödsångest så kan du boka besök direkt hos Mindler.

Att ha stabil ekonomi och hälsan i behåll. Att både fysiskt och psykiskt vara i balans. Skratta ofta och ha snälla människor omkring sig. Att ens tillvaro känns ganska bra och inte får en att vilja fly till en öde ö. Det är några ideér på vad livskvalitet kan vara.
Rent akademiskt definieras livskvalitet som; en persons subjektiva upplevelse av det egna välbefinnandet i förhållande till sina livsvillkor. Vad livskvalitet faktiskt innebär kan variera mellan individer och påverkas av faktorer som miljö, förutsättningar och värderingar. Eftersom dessa aspekter skiljer sig markant från person till person blir livskvalitet ofta en filosofisk fråga. Diskussionen kan sträcka sig från de mest grundläggande mänskliga behoven, till hur vi når självförverkligande. I samhällen där mänskliga rättigheter är etablerade och där goda samhällsstrukturer råder, handlar samtalen ofta om hur vi kan slappna av, njuta och uppfylla drömmar. Många skulle nog dock i allmänhet anse att en god livskvalitet präglas av en harmonisk balans inom de fysiska, psykiska, ekonomiska och sociala faktorerna.
Livskvalitet är inte något statiskt, utan det förändras i takt med dig själv och samhället du lever i. Idag möter vi dessutom nya sorters faktorer, som spelar in i livskvaliteten, än vad vi tidigare mött. Numera flätas arbete och fritid alltmer samman, teknologin har en stor samt central roll i våra liv och sociala aspekter har en annan slags spridning. Allt detta på gott och ont. Definitionen av livskvalitet är således både flytande och föränderlig.
Det är alltså ett komplext ämne som berör både individuella och samhälleliga aspekter. Genom att förstå vad som påverkar den kan vi både förbättra vår egen livskvalitet och bidra till en bättre livsmiljö för andra.
Livskvalitet är hjärtat av sjukvården. Det är en mycket viktig aspekt inom behandling och omvårdnad. Att en patient överkommer problem och sjukdom, eller får rätt medicinsk behandling är givetvis viktigt, men hur individens vardag och välbefinnande påverkas av vården är av samma tyngd. Livskvalitet inom sjukvården handlar alltså inte bara om att bota sjukdomar, utan även om att säkerställa att patienterna kan leva så bra och självständiga liv som möjligt, trots eventuella hälsobesvär. För att värna om livskvalitet inom vården, brukar sådant som nedanstående punkter nämner prioriteras:
När livet kantas av friktion eller när en särskild aspekt i livet hamnar i obalans kan det leda till upplevelsen av försämrad livskvalitet. Exempelvis kan långvarig stress, ekonomisk osäkerhet, social isolering eller kroniska hälsoproblem påverka en persons välbefinnande negativt. Ofta känner människor att detta begränsar en från att utföra eller nå saker som en önskar. Det kan också innebära att rutiner begränsas, att det finns en avsaknad av rutiner eller att det uppstår en känsla av att inte ha kontroll över sitt liv.
För att förbättra livskvaliteten kan det därför vara viktigt att identifiera och arbeta med de områden som skapar obalans, exempelvis genom stöd från vården, sociala nätverk eller förändringar i livsstil och vardagsvanor. Vill du komma i kontakt med en psykolog för att få professionell hjälp kan du boka tid direkt hos Mindler.